Elsa Johansson eller Elsa på Killebäck som de flesta känner henne som fyller 95 år den 17:e maj och är Kämpersviks äldsta invånare. Elsa har bott i Kämpersvik sedan 1942. Hon var gift med John på Killebäck och levde med honom fram till hans död 2003. I en intervju med Elsa som min hustru Anette och jag gjorde berättade hon många minnen från sin tid i Kämpersvik. Föreningen Framåt vill framföra våra hjärtliga gratulationer till Elsa på hennes födelsedag. Intervjun kan du läsa här nedan.

Elsa och John på Killebäck

John Johansson, mest känd som ”John på Killebäck”, var en av de färgstarkaste och mångkunniga personer som vi haft i Kämpersvik. John var född 1914 och dog 2003, 89 år gammal. Han kom från Backa i Bullaren och var uppfödd på en bondgård. Att John kom till Kämpersvik gick snabbt och lätt. Kristoffersson som var en känd person i Bullaren kände Torvald Joelsson i Kämpersvik. Kristoffersson visste att Torvald behövde en chaufför och föreslog John att de skulle kontakta Kämpersvik. John hade dessförinnan kört djurbilen innan han var varit inkallad. Han fick sedan erbjudande om olika arbete men han ville helst vara chaufför. De ringde Torvald på hans 40 års dag och blev genast inbjudna att komma ner på festen. John fick jobbet direkt och kunde börja dagen efter. Detta var mars 1942 och John var sedan chaufför hos Torvald Joelsson tills han startade eget när fabriken lades ner 1965. John hade träffat Elsa redan innan han kom till Kämpersvik. Elsa är född och uppväxt på en gård i Bullaren Tresland vid Smeviken. Hon var yngst av 7 syskon. När hon var 18 år träffade hon John som då var 27 år.

Första tiden bodde John ensam i Kämpersvik hos Anders Hilmersson. I maj kom Elsa efter till Kämpersvik. 1942 gifte de sig och bodde de första 5 åren hon Elin och Johan i Killbäck.  De betalade 15 kr i månaden minns Elsa. 1947 köpte de huset på Killebäck där Elsa fortfarande bor. Huset byggdes av Olle Sommar som hade byggt huset 1937. Sommars fru dog vilket bidrog till att han sålde huset. Elsa och Johan blev varnade att köpa huset för att det var för blåsigt, idag är det bästa möjliga läge. Det fanns inget vatten utan man hämtade vatten på Killebäcksvägen. John grävde sedan en brunn nere på planen vid sjön. De eldade med spån som de fick från lådfabriken. Elsa berättade att de köpte en Skoda 1959. På denna bil kunde de transportera 10 säckar med spån, de lade säckarna överallt på bilen även på skärmarna. I början hade de ingen telefon utan fick gå till telegrafen där ett samtal kostade 20 öre.

När väl paret har bosatt sig i Kämpersvik så kom barnen snabbt, först kom Lisbeth 1943, Lena 1944 och Morgan 1945. Elsa arbetade som hemsamarit, hon besökte och hjälpte många av de gamla i Kämpersvik. 1965 började hon på konservfabriken i Grebbestad där hon arbetade som kontrollör och kontrollerade burkarna innan burklocket svetsades på. Elsa arbetade där till 1973 då fabriken lades ner. Hon och nästan alla på fabriken blev rekryterade till Volvo i i Tanumshede där hon arbetade till sin pension 1988. Elsa berättade att hon trivdes bra på Volvo i Tanumshede.

Elsa har alltid trivs i Kämpersvik och har inte saknat Bullaren. När hon bodde hon Elin och Johan så lärde hon känna många människor eftersom vägen gick precis utanför huset. Elin var mycket social och presenterade Elsa för de som kom förbi. Elsa berättade att det kom personer från bla Brand. De kom till Kämpersvik med ägg som de sålde och sedan handlade de i affärerna i Kämpersvik. Elsa var imponerad av Kämpersvik då det bland annat fanns tre livsmedelsaffärer och en pappershandel.

John arbetade som chaufför.  Han körde fisklådor till många ställen Grundsund, Lysekil, Smögen Strömstad osv. Han körde också timmer till Billingsfors, ofta körde han två lass i per dag. Han började alltid kl 07 och kom ofta hem sent på kvällen. När fabriken lades ner 1965 tog John över lastbilen. Han köpte sedan en ny Scania -76 för 100 000 kr. Det var lite oroligt att satsa så mycket pengar men det gick fint. John var mycket arbetsam och reparerade alltid bilen själv bland annat bytte han motor själv. Elsa berättar att John satte upp en stark lampa utanför huset så han kunde arbeta på bilen även om det blev mörkt. John var en mycket arbetsam och duktig person. Under åren som chaufför körde han flera bilar men den bil som man hört mest om är Scania 76:an som John hade ända till slutet. John kunde sin bil utan och innan och han reparerade allting själv. När timmertransporterna upphörde växlade han ner den och använde den mest för att sätta i och ta upp båtar och badbryggan på Killebäck. John var inte mycket för att vara ute på sjön men han var intresserad av motorer. När han var på sitt yttersta minns Elsa att han gav han råd till en sommargäst som hade fått problem med motorn. Rådet var så bra att sommargästen sedan om tillbaka och tackade och berättade motorn nu gick igen.

Folke Andersson skriver så här om John i sina berättelser från Kämpersvik: ”På kajen stod John med den stora timmerbilen för att lasta propps, två och tre meters stockar till pappersved. När han hade lastat flaket fullt så frågade John, vill du följa med Folke. Ja gärna, det var en dröm att få kliva in i hytten och känna lukten och höra ljudet från växlandet med dubbeltrampet på kopplingen så växlarna gick in, skrapandet från växellådan, rycken och kraften när motorn började dra, skakningarna som kändes så kraftigt i stolen. Det var en underbar dag med John som sällskap, så lugn och harmonisk och detta var ett jobb han verkligen kunde, köra bilen, lasta och lossa. Ta rast och byta smörgåsar och nu ca 60 år senare få se de gamla korten från Kämpersvik hemsida med den gamla och nya sågen med Scanian med boogien nere och John kämpande på timmerlasten och vårt hus i bakgrunden, det är mäktigt.”

Förutom att John var en mångkunnig person var han också mycket hjälpsam. En typisk situation var när min mamma ringde John för att höra om han kunde hjälpa henne med att sätta på vinterdäck så kom svaret snabbt, "det har jag redan gjort". John var anställd av min pappa Torvald Joelsson men de var också goda vänner och respekterade var andra. Under min uppväxt hade jag alltid en stor beundran och respekt för John och det kom från min pappa.

John var också engagerad i samhällsföreningen Framåt och tillsammans med Ernst Joelsson, Adel Andersson och Vitor Nilsson byggde han dansbanan.  Han körde också bort den när den såldes. Inför badortens dag satte John upp stängsel runt festplatsen, stängslet var snöstängsel som han lånade. I entrén fanns två flaggstänger och dansbanan var klädd med björkar som John hade hämtat från Bullaren Elsa minns sommarfesterna. Elsa hjälpte till med kaffe serveringen. Kvinnorna i Kämpersvik bakade olika former av bullar och kakor som man sålde. Badorten dag var först i Grebbestad sedan Fjällbacka och sist i Kämpersvik. Mycket folk kom till festen. Dansbanan användes ibland även när det inte var badortens dag. När Eilert hade stängt korvkiosken så tog han med sig sitt dragspel till dansbanan så man kunde dansa.

Elsa och John tog sig tid att åka på semester. De åkte då ofta bil och gjorde många turer till bla Norrland och Norge. Sedan skaffade de en liten husvagn som de kunde sova över i. Elsa och John har 6 barnbarn.

Nu är Elsa Kämpersviks äldsta och fyller 95 år den 17:e maj. Elsa ser dåligt på grund av gula fläcken men i övrigt är hon frisk. Trots att hon ser dåligt följer hon med vad som händer i världen. Elsa har som uppgift att lämna ut nyckeln till båtrampen. Nu när hon ser sämre måsta alla säga sitt namn vilket hon tycker är bra.

Det var mycket trevligt och lättsamt att prata med Elsa. Hon har ett skarpt minne, kommer ihåg saker som jag inte skulle komma ihåg. Vi återkommer gärna och hör fler minen från Kämpersvik

Anette Lehto och Lars Joelsson