Staffan var född 31 januari 1950 och dog den 21 december 2024. Han dog efter en längre tids sjukdom.

Staffan berättade att han tyckte om att sitta och lyssna på de vuxnas berättelser när han var barn. På så vis hade han många berättelser inom sig och som han framförde på sitt slagfärdiga sätt. När föreningen hade den första berättarkvällen 2010 reste sig Staffan spontant och berättade historier från det gamla Kämpersvik, vilket var uppskattat och väckte många skratt.

Staffan var en arbetsam person. När han var 7–8 år gammal lånade han Adels eka för att fiska torsk och kunde då köpa en egen eka när han var 8 år. Han köpte sedan en fin snäcka för egna pengar när han var 12 år gammal, en båt som vi alla beundrade. Staffan hade tänkt börja fiska med pappa Knut och pappans kusin Ingvar på Verdandi men det blev inget av då båten skulle renoveras och Knut tyckte att Staffan skulle satsa på att bli rörmokare i stället. Staffan hade också tänkt fortsätta att arbeta på lådfabriken men Torvald Joelsson tyckte att han skulle satsa på ett annat arbete som var säkrare. Staffan fick goda vitsord för sitt arbete på lådfabriken och kunde därmed komma in på yrkesskolan och utbilda sig till rörläggare, ett arbete som han hade fram tills han fick allergi av de kemiska medlen som användes i arbetet. Han sadlade då helt om till yrkesfiskare, arbetet som han ville ha som ung. Staffan hade flera trålare och alla hette Verdandi. Sista åren innan pension återgick han till sitt gamla yrke som rörläggare.

Staffan var född i Kämpersvik och bodde här hela sitt liv. Han var slagkraftig med en tydlig dialekt och var en profil bland Kämpersviksborna. Vi kommer sakna honom och alla historier som vi inte fick höra. Lyssna gärna på Kämpersviks Podden avsnitt 15 där Staffan berättar om sin barndom och drar några historier.

Staffan sörjs närmast av tidigare hustrun Catarina och deras gemensamma barn Frida, Henning och Erika

Vännerna Nils och Lars