Foto: Lisa Landgren.

Ulf som jag minns honom.

I augusti förra året gick Ulf Jansson bort efter en kortare tids sjukdom. Han föddes och växte upp i Kämpersvik.  Ulf var lite yngre än jag och det var först när han och brodern Pelle tog över varvet efter pappa Ivan som jag lärde känna Ulf lite närmare. I början upplevde jag honom som tillbakadragen och svår att få kontakt med men med åren upptäckte jag en annan sida av honom. Ulf var ofta ute och gick med sin hund, Stella. Han kunde då stanna och ta sig god tid för en pratstund. Samtalen handlade om att allt möjligt från väder till det som hänt i världen till trädgårdsarbete.

Ulf var vår rörläggare när vi byggde om vårt hus och då såg man vilken skicklig yrkesman han var. Sven-Erik, som är en mycket erfaren snickare, sa att han aldrig sett en duktigare rörläggare. Ibland när det uppstod problem kunde han säga att ”det går inte”, men när han fick tänka en stund så hade han alltid lösningen. Jag tror att Ulf tidvis var belastad av jobbet då så många ville han ha hjälp av honom. Vid sådana tillfällen kunde han säga ”Je ä så tje på’t”, bara för att nästa dag komma på jobbet med full kraft.

Ulf han var omtänksam om de äldre och kom alltid när de kallade. När det var problem hemma med vattnet så ringde mamma alltid efter Ulf, det var helt naturligt. Likaså var det för Greta som bodde ensam i gamla affären. Ulf såg alltid till att pannan fungerade och att vattnet inte frös.

Jag och många som jag pratat med saknar honom.

Lars Joelsson

2011-04-27