Loppis behöver inte bara betyda att köpa och sälja begagnade grejer av varandra. De flesta kan nog skriva under på att gemenskapen arrangemanget tillför, speciellt efter ett år av tillskurna restriktioner, är om inte hälften av nöjet. Efter två års väntan blev Kämpersviks uppskattade tradition äntligen möjlig att återinföra.

Kläder och smycken, böcker och filmer, hantverk och plastleksaker, dragspel och ett sött slumrande Jesusbarn. Nyfikna blickar kastas över borden i jakt på någonting för ögat att fasta på. Telefoner – och en och annan plånbok – dras upp och ner ur fickorna och pengar swishas i utbyte mot fynd. Muntra röster, mingel och mynt som klingar mot varandra i barnens fickor.

Solen värmde och svala brisar fläktade den 22 juli, vädret för loppis var på topp. Många försäljare och kunder fanns på plats på hamnplan för att göra affärer under loppet av två timmar. Tillsammans med föreningens eget bord – där det såldes tröjor och kepsar – räknades loppisborden att vara totalt 22 stycken.
Föreningen sålde även kaffe, bullar och läsk.

Mitt i vimlet av människor befann sig en kvinna som färdats 115 km från Kungälv. Hon uttryckte hur Kämpersviks loppis var en av de bästa hon varit på och beundrade hamnplan med den vackra utsikten över vattnet. Hon och jag tillika de allra flesta är väldigt nöjda med loppisen i år, gemenskapen, konversationerna och det som absolut inte får bli bortglömt; alla fina fynd.

Det är så fantastiskt kul att se så många intresserade i att både köpa och sälja gamla saker.

Föreningen Framåt tackar alla deltagare.

Text: Lidun Joelsson Bernhardsen

Klicka för ny bild