KÄMPERSVIK

Bohuslänningen gjorde under tisdagen ett överraskande besök i Kämpersvik.

För att berätta om livet i de små samhällena har Bohuslänningens reporter Ulf Blomgren gjort många reportage genom åren. I dag var det Kämpersviks tur att visas upp för läsekretsen. Till sin hjälp hade han fotograf Matilda Spetz. Vi träffades i Gula Garaget där vi över en kopp kaffe blev intervjuade om livet i Kämpersvik och om hur vi ser på framtiden. Till träffen hade jag bjudit in Nils Mattsson , vår kassör, Anette Lehto, odlingsintresserad, Peter Samzelius, entreprenör, Tyrone Andersson, Ejgdetjärnet och kapellmästare i Kämpersviks Ukuleleorkester samt Mange Olsson, rockartist. Innan Reportageteamet kom till oss hade de hunnit intervjua Tore Ek, kräft- och hummerfiskare, Per Jansson, varvsägare och Anna von Elern. konstnär.

Träffen kändes avspänd och trevlig och avspeglade väl det klimat som råder i Kämpersvik och som vi försökte förmedla. Vi startade med att visa Manges Kämpesvikslåt på storbild. Vi berättade om det vardagliga livet och de arrangemang som vi har under året. Vi försökte undvika att prata om de kända personer som bor i Kämpersvik helt eller delvis. Det blev en snabb uppräkning utan vidare kommentarer förutom om Mange som är den enda bofasta kändisen. Han fick också ge en extra filmad intervju med Matilda. Ulf var mycket intresserad och ställde många frågor, mest imponerad var han över vår almanacka som är anpassad till sommargästerna och där året börjar i juli. Nu får vi hoppas att det blir ett bra reportage om vårt älskade Kämpersvik.

Nu är det dags för avloppsledningen från Fjällbacka att ansluta till ledningen till reningsverket.

Det kommer att bli tre olika ledningar som kommer att gå upp vid Killebäcks badstrand. Alla ledningarna skall ligga på ca 2 meters djup under botten när de passerar inne i viken.  Borren som används är en  horisontell borr som kan borra upp till 500 meter och som går att svänga. Det blir tre olika rör som skall gå parallellt, ett med avloppsvatten, ett med vatten samt ett med dataledningar. Till sommaren kommer vi inte att märka något annorlunda på stranden.

Natten till en 28 augusti dog Jan-Erling på sjukhuset. Han hade då fått reda på att han hade en obotlig cancer som inte hade gett sig till känna tidigare.

Jan-Erling växte upp i Kämpersvik, dit han kom, när han skulle börja 2:a klass i Viks skola. Samhället var dock inte okänt för honom då hans pappa härstammande härifrån. Vi blev goda vänner redan i lågstadiet. Under tonåren kom vi att tillbringa mycket tid på Tanums bygdegård och nattklubben i Kville samt Gästis i Grebbestad. Jan-Erling gifte sig med sin barndomskamrat Margareta och de blev bofasta i Kämpersvik. Margareta dog en alltför tidigt död i 50 års åldern. De fick sonen Magnus, mer känd som Mange i Drängarna. När Mange sjöng i melodifestivalen hade vi fest i Kämpersvik och Jan-Erling var då, med rätta, en mycket stolt far. Han spelade själv gitarr och var sedan 7 år tillbaka medlem i Kämpersviks Ukuleleorkester.

Jan-Erling utbildade sig till målare och arbetade bl.a. på Tanums Bostäder tills han omskolade sig med inriktning på miljöfrågor. Han arbetade sedan som kommunekolog, först i Munkedal och de sista åren i Strömstad. Genom sitt arbete hade Jan-Erling ett stort nätverk på kommunerna och länsstyrelsen. Detta hade han nytta av under sin tid som ordförande i Föreningen Framåt, vilket han var under imponerande 30 år. Under denna tid hände det mycket positivt med föreningen och ända in i det sista var han aktiv i styrelsen. Han sammanställde föreningens omtyckta almanacka i år. Det sista han gjorde var att medverka i en skrivelse till kommunen angående den tilltagande algtillväxten i den inre delen av viken. Jan-Erling var också aktiv i Kämpersvik-Ejgdes fiberförening där han under flera år var valberedare. Han var med och bildade Ejgdetjärnets Förening och var nu föreningens ordförande.

Restaureringen av Ejgdetjärnet var Jan-Erlings livsverk. Han har beskrivit hur han under 1980-talet drömde om att återställa den gamla sjön som Ejgdetjärnet en gång var innan utdikningarna på 1800-talet. Under flera år arbetade han med detta och från och med 2003 kunde han tillsammans med Tanums kommunbiolog Ingvar Olofsson genomföra projektet som det ser ut i dag. Ejgdetjärnet har förvandlats till en fågelsjö av högsta kvalitet som lockar många fågelintresserade. Varje vår arrangerade Jan-Erling en uppskattad fågelexkursion. Sjön är även ett fint rekreationsområde.

Jan-Erling hade ett stort miljö- och naturintresse. Han tillbringade mycket tid i skog och mark och ägnade sig åt jakt och fiske. Han snörde gärna på sig långfärdsskridskorna när isen lagt sig, framför allt på Ejgdetjärnet. Hans stora naturintresse ledde också till att han blev biodlare. Han har inspirerat andra att skaffa bin och hjälpt till att komma i gång och bistå med kunskap och goda råd om bisamhällen. Hundar var mycket centralt för Jan-Erling under hela hans liv. Han hade en speciell förmåga att kommunicera med sina hundar, som alltid var väldresserade.

För 18 år sedan träffade Jan-Erling Britt, som blev han livspartner fram till hans död.

Till sist vill vi nämna att Jan-Erling var vår mentor när vi vid 60 års ålder skulle börja fiska hummer. Han visade oss var och hur vi skulle lägga tinorna, speciellt noga var det att tinan skulle ligga mot en sten. Jan-Erling var mycket social och kom gärna förbi på en kopp kaffe. Det var lätt att prata med honom, han var en god lyssnare och spred glädje omkring sig. Vi saknar honom.

Lars Joelsson                                                             Nils Mattsson

Ordförande i Föreningen Framåt                     Kassör i Föreningen Framåt