På fredagen 20:e november var delar av styrelsen inbjuden på studiebesök till Bodalens reningsverk.
Deltagare: Lars Joelsson, Tyrone Andersson, Nils Mattson och Sture Wingård.
Vi samlades strax före kl 10 utanför reningsverket där Karin Görfelt, VA-ingenjör, och Michael Viberg, driftchef på vatten- och avloppsreningsverken i Tanum, tog emot. Bodalens reningsverk invigdes 2012 och är modernast och störst av Tanums sammanlagt tio reningsverk. Det har tillstånd att ansluta 20 000 personekvivalenter (pe) och har rening av både fosfor och kväve. I princip alla svenska reningsverk har rening av fosfor. Om reningsverket har tillstånd att ansluta mer än 10 000 pe krävs även rening av kväve. Reningsverken i Hamburgsund och Resö har viss rening av kväve, främst i form av ammoniak. Fjällbacka reningsverk har ingen kväverening men detta planeras att läggas ned 2023. Kvar blir där en utjämningsbassäng och en pumpstation som via Kämpersvik skickar avloppet till Bodalen. Långesjö kommer också att anslutas den vägen till Bodalen. Anslutningen av Fjällbacka och Långesjö borde minska övergödningen något i vattnen utanför Kämpersvik.
Vi följde vattnets väg genom verket med start i en pumpstation som trycker inkommande vatten upp till andra våningen i den stora, grå byggnaden. Avlopp som kommer med biltransport från exempelvis privata tankar levereras till en mottagningsstation, som ligger på den första våningen i den stora byggnaden, och pumpas upp till den andra våningen. Först grovrensas avloppsvattnet. Sedan avskiljs ytterligare fast material. Det avskilda materialet skickas ned till en container på första våningen som går vidare till avfallsförbränning.
På andra våningen ligger även laboratoriet där vattenprover analyseras främst med avseende på kväve- och fosforföreningar. Det är dessa ämnen som omfattas av myndighetskrav på avskiljning. I vattenflödet finns även analysatorer som kontinuerligt mäter dessa ämnen för att styra processen. Sensorerna som känner av halterna är dyra och känsliga för saltvatten. Vid högt vattenstånd i havet kommer saltvatten in i reningsverket. Det är visserligen utspätt och stör inte själva reningsprocessen men däremot kan sensorerna skadas.
Utanför det stora huset finns tre stora tankar med biologisk rening samt en utjämningstank. Kvävereningen sker satsvis i två steg. Först omvandlas den ammoniak som finns i vattnet till nitrater. Dessa är inte direkt giftiga men bidrar till övergödning om de släpps ut i naturen. Nitraterna omvandlas under anaeroba förhållanden (d.v.s. utan att syre närvarar) till kvävgas. Kvävgasen är huvudbeståndsdelen i luft och är helt ofarlig.
Foto 1. Biologisk reaktortank Foto: Sture Wingård
Fosfor renas också huvudsakligen med en biologisk metod. Mikroorganismer tar upp fosfor som är löst i vattnet. Organismerna bildar därefter ett slam som kan avskiljas på botten av tanken. Vid vissa tillfällen räcker inte den biologiska kapaciteten till för att rena fosforn. Då tillsätts i ett senare steg ett aluminiumsalt som flockar fosforn till ett slam som kan avskiljas. Detta kan bland annat ske då den biologiska avskiljningen ställer om från ett intensivt sommarläge till ett något lugnare vinterläge. Förutom fosfor och kväve innehåller avloppsvattnet också syreförbrukande material som skapar syrefattiga bottnar. I den biologiska processen tillsätter man syre som reagerar med det syreförbrukande materialet och bildar vatten och koldioxid samt biomassa genom att mikroorganismerna växer till.
Det fasta materialet som innehåller fosfor tas om hand i samarbete med andra västsvenska kommuner. Materialet från Tanums kommun får enligt ett politiskt beslut inte spridas på åkrar. Fosfor är ett viktigt gödningsämne men det som avskiljs i reningsverk kan innehålla föroreningar som inte är lämpliga att spridas.
Slutligen renas vattnet från små partiklar, ned till 10my (0,01mm) storlek. Det sker i ett batteri av roterande filter av ett mycket finmaskigt nät. När filtren är fulla backspolas de och det fasta matrealet avskiljs. Vattnet som pumpas ut från verket är ganska rent men ej drickbart då det fortfarande kan innehålla smittämnen som virus och bakterier.
Foto 2. Avskiljning av partiklar Foto: Sture Wingård
Det renade avloppsvattnet pumpas ut i havet via en ledning som mynnar på 30 meters djup utanför Otterön och Pinnö.
Vi tackar Karin och Michael för ett givande studiebesök!
Sture Wingård