Allt sedan jag var barn har jag hört mycket om smeden. Det är alltid historier om hur kunnig och duktig han var. Bland annat berättade min pappa att han köpte sin första radioapparat, en kristallmottagare av smeden.
Allt sedan jag var barn har jag hört mycket om smeden. Det är alltid historier om hur kunnig och duktig han var. Bland annat berättade min pappa att han köpte sin första radioapparat, en kristallmottagare av smeden.
Inga-Maj Reimbert 2010. Foto: Anette Lehto
Idag hedrade många Inga-Maj Reimberts minne i Grebbestads kyrka.
Hela Kämpersvik flaggade på halvstång i dag när Inga-Maj begravdes. Grebbestads kyrka fylldes av släkt och vänner från Kämpersvik med omnejd. Minnestunden var ljus och stämningsfylld med musik och sång samt minnestal. Minnestunden leddes av prästen Madeleine Kamb Myrström. Syskonbarnbarnet Signe Lagerkvist sjöng "Gabriellas sång", Kantor Maria Franksson sjöng "Håll mitt hjärta" samt ledde de samlade i "Bohusvisan". Kämpersviks ukuleleorkester, där Inga-Maj var medlem sjöng och spelade "Inbjudan till Bohuslän". Tal hölls av Inga-Majs gudson Lars Joelsson samt av brodern Arnold Joelsson.
Greta Joelsson bakom disken i den egna affären. Foto från Birgitta Österling
Till minne av Greta Joelsson född 15 juli 1926 har Samhällsföreningen Framåt mottagit över 12000 kr i minnesgåvor. Greta dog stilla den 17 juli 2013.
Sönerna Klas och Peter samt Föreningen Framåt tackar för alla minnesgåvorna. Pengarna kommer att användas till att vårda och pryda platser som är gemensamma för de som bor i Kämpersvik.
Irene Joelsson. Mors dag vid 98 års ålder. Foto från Birgitta Österling
Irene Joelsson blev 101 år gammal och fick 7 barn. Två av barnen Arnold Joelsson och Birgitta Österling har skrivit ner några minnesord. I denna berättelse har också barnbarnet Anna Österling skrivit ner ett samtal som hon hade med sin mormor. Förutom att det är en fin berättelse om en mamma och en mormor så år det också en berättelse över vår nutida historia.
Foto från Peter Joelsson.
När jag tänker på personer som uträttat mycket för Kämpersvik så tänker jag främst på Bertil Joelsson
Han föddes 1920 och gick bort 2004. Under 1950-70- talet drev han och hustru Greta, Joelssons affär, en bland Kämpersviks tre affärer. Joelssons affär upphörde under 1970-talet men levde vidare som sommaraffär i annan regi ända in på 2000-talet. När Bertil slutade med affären började han att arbeta för Tanums kommun på deras kansliavdelning. Han var ansvarig för kommunens ekonomi och pensionerades som ekonomichef 1985.
Bertil hade ett stort engagemang i samhällsföreningen och var den drivande kraften från 1950-talet och han var aktiv fram till slutet av 1980-talet. En tid under 1960-talet var han samtidigt ordförande, sekreterare, kassör i föreningen Framåt. Han var bestämd på att föreningen skulle leva vidare. Under denna period tog han även på sig ansvaret för Folkets hus föreningen.
Han hade många strängar på sin lyra och var kunnig inom flera områden. Han var känd som en mycket omdömesfylld person. Det var därför helt naturligt att många Kämpersviksbor besökte honom för att få råd och hjälp, bland annat med sina självdeklarationer. Förutom föreningslivet hade Bertil ett stort intresse för fotboll. Under 1960-talet startade han Bertils cup som hade Kämpersviks fotbollsplan som hemmaarena. Det var en fotbollscup för knattar, som det hette då, pojkar i 10 års ålder. Dessa turneringar pågick under flera år med lag från hela kommunen, och i de flesta matcher var Bertil domare. Säkerligen är vi många som minns dessa turneringar.
Att få med allt som Bertil gjort för vårt samhälle är svårt, han var en eldsjäl för samhällsföreningen och värnade om Kämpersvik och samhällsborna. Vi som leder och driver samhällsföreningen idag kan Tacka Bertil Joelsson för han stora insats att föreningen finns kvar. Bertil hade en naturlig och självklar auktoritet. Han hade ett gott omdöme och man kunde med förtroende vända sig till honom. Han är min förebild i min roll som ordförande i föreningen.
Jan-Erling Ohlson /ordförande
Samhällsföreningen Framåt, Kämpersvik
I sommar kan Tore sälja kräftor oberoende av dagens fångst. Han har investerat i tre tankar som rymmer 6 kubik vatten. I dessa skall han sumpa levande kräftor.
Tore berättar för hemsidan att det finns två problem att lösa. Det första är att få kräftorna att överleva tiden mellan fångsten och tills de kommer i sumparna. De är känsliga speciellt om det är varmt i luften. För att lösa detta planerar Tore att sätta in kylskåp i båten. Ett annat problem är att det ytvatten som han pumpar in i tankarna är mindre salt än det djupare vatten där kräftorna fångas. Tore måste därför tillsätta 60 kilo salt för att få samma salthalt. Kräftorna fångas i Väderöfjorden på 30 till 120 meters djup och fast de fångas på olika djup så klarar de samma salthalt. Detta beror på att det finns ett tydligt saltprång på 15 till 25 meters djup där det sötare vattnet ligger ovanpå det saltare vattnet. Detta saltsprång kalls för Haloklin på fackspråk och beror på att det saltare vattnet är lite tyngre. För att kräftorna skall överleva måste Tore kyla vattnet till 4-5 grader.
Tore exporterar kräftor till olika länder i Europa men den sista tiden har priserna varit så bra i Sverige att det mesta har gått på hemmamarknaden. Just nu har han ingen båt i sjön. Annika ligger i Tanum för att få en ny maskin och troligen kommer hon tillbaka till sitt rätta element senare denna vecka.
På bilden ser du Tore lagar en del till båten.
Foto: Lisa Landgren.
Ulf som jag minns honom.
I augusti förra året gick Ulf Jansson bort efter en kortare tids sjukdom. Han föddes och växte upp i Kämpersvik. Ulf var lite yngre än jag och det var först när han och brodern Pelle tog över varvet efter pappa Ivan som jag lärde känna Ulf lite närmare. I början upplevde jag honom som tillbakadragen och svår att få kontakt med men med åren upptäckte jag en annan sida av honom. Ulf var ofta ute och gick med sin hund, Stella. Han kunde då stanna och ta sig god tid för en pratstund. Samtalen handlade om att allt möjligt från väder till det som hänt i världen till trädgårdsarbete.
Ulf var vår rörläggare när vi byggde om vårt hus och då såg man vilken skicklig yrkesman han var. Sven-Erik, som är en mycket erfaren snickare, sa att han aldrig sett en duktigare rörläggare. Ibland när det uppstod problem kunde han säga att ”det går inte”, men när han fick tänka en stund så hade han alltid lösningen. Jag tror att Ulf tidvis var belastad av jobbet då så många ville han ha hjälp av honom. Vid sådana tillfällen kunde han säga ”Je ä så tje på’t”, bara för att nästa dag komma på jobbet med full kraft.
Ulf han var omtänksam om de äldre och kom alltid när de kallade. När det var problem hemma med vattnet så ringde mamma alltid efter Ulf, det var helt naturligt. Likaså var det för Greta som bodde ensam i gamla affären. Ulf såg alltid till att pannan fungerade och att vattnet inte frös.
Jag och många som jag pratat med saknar honom.
Lars Joelsson
2011-04-27